Många frågor.

11 feb, 2010. Knäoperationen framflyttad till gud vet när. Det innebär att, ja vaddå, allt hänger på hur hur fritt fram syret har i krökarna mellan klaffarna. Det som dock är roligt är att det gick kanonbra på Berns under Rostningen av Glans, rätt pirrigt innan såklart men det släppte efter hand. När jag satt där mellan Mede och Haag, efter jag gjort mitt, och kände mig som en hel miljon, då fanns det tankar i skallen som att "det är klart att det är detta jag skall syssla med, det är här jag hör hemma", osv. Så snabbt går det att bli förförd. Men jag vet inte, det är såklart trevligt att bli förförd, men jag vet ju oxo hur jag kan låta när vinden vänder, när det inte är en jävel som vill förföra en. Min polare Boston ligger bakom mig i soffan och fiser, med en sån kompis behöver man aldrig känna tvekan om uppskattning, inte hos kidsen eller K heller, det känns bra. Men jag var oerhört inställd på en ny knäled.