Snart December.

Nu på söndag är det min tur i p4 "efter 12", igen, lägger ut texten som vanligt men kommer ev att ändra lite. Tog för en månad sen beslut om att pausa från stå upp under våren 08. Trodde att det skulle kännas ångestfullt att kliva av det tåget, att inte längre höra till, att inte längre "va me." Men så blev det inte, tvärtom så var det som om den bekanta stenen rasade ner från axlarna, så kan det gå. Två gig kvar dock, den 5/12 i Gtb och den 12/12 i Uppsala. Sen lirar jag ju julshow varje fre/lörd i Karlstad. Här kommer krönikan. Mvh Håkan

KLIMATKRÖNIKA.

Sitter hemma och försöker tänka ut något sätt att rädda jorden på.
För visst skulle det vara bra om man kom på det.
Problemet är att det inte får vara mer än 25 ord. Min fru hjälper mig att komma på ett fiffigt rim, typ ”för att inte på planeten helt ta kol, är det viktigt att vi alla tankar Etanol.”

Jag gör ju förstås allt det här för att rädda jorden men oxo för att om jag kommer på nåt smart, så har jag chansen att vinna en sprillans ny miljöbil.
Jag blir riktigt upphetsad bara jag tänker på det. Jag kan redan nu se den framför mig där den står ute på tomten och glänser.
Så där är det alltid med mig när jag är med i en pristävling eller har lämnat in tipset. Jag kan helt gå i spinn och vara bombsäker på att det blir jag som kommer att vinna.
Som tur är brukar jag faktiskt inte bli alltför deppig när det visar sig att så inte alls blev fallet.
Det är tiden fram till avgörandet som ändå på nåt sätt blir själva belöningen.

Men vad det gäller Miljöbilstävlingen som jag nu är uppe i, så är det ju givetvis inte priset jag är ute efter, utan det viktigaste är förstås att rädda jorden.
Och att det skall bli fred på jorden.
Men om jag nu bidrar till att det blir så, så skulle det ju onekligen vara rätt trevlig att kunna köra omkring i fräsch bil.

Å andra sidan, oavsett vem som vinner den där bilen eller vem som vinner 50 mille på Lotto, så spelar ju ingenting någon roll, om det är så att det inte finns en jord att njuta vinsten på eller hur?

För framtiden tycks mig faktiskt högst osäker. Framtiden gör mig helt klart skärrad. Kanske inte så mycket för egen del, men min generation lär ju inte vara den sista som knallar omkring här eller hur. Det kommer ju några till, efter oss som oxo vill vara med och lira.

Grejen är den att jag varken litar på eller tror på, att det kommer att ske så stora förändringar som behövs för att minska utsläppen. De flesta länder fortsätter att bara öka sina. När Kaliforniens guvernör, den gamla actionhjälten Schwatsengger ville inför hårdare regler för bilarnas utsläpp, lobbade bilindustrin i Vita Huset så att Busch genast la in sitt veto.

Tillväxten kommer som alltid i första hand känns det som, sen spelar det liksom ingen roll hur mycket svaret står skrivet framför oss. Alla bränder, de ökande orkanerna och andra katastrofer, allt det där är, tror jag i alla fall, efter att läst lite rapporter skrivna av meteorologer och andra klimatexperter, tydliga tecken på att planeten Tellus försöker säga oss något. ”Sluta”, säger hon, ”jag är sjuk, ser ni inte att jag är skadad, jag blöder, jag har cancer.”
Men vi ser inte, vi hör inte, för vi vill inte veta.

Sen är det ju förstås så, att som vanligt är det lättare att sitta och gnälla hemma i soffan. Eller som jag gör just nu. Sitta i radion och tycka. Dumma politiker, dumma fabriker.
Visst, jag gör lite till, jag sopsorterar och försöker handla ekologiskt och Krav och Rättvisemärk osv, men jag handlar oxo billig hemelektronik, eller billiga kläder, trots att jag vet, att orsaken till att det är så otroligt billigt, beror på att det är en massa underbetalda, inte sällan barn som slavat, för att jag skall gå där i köpcentret och glassa.

Nästan varje dag får jag mail från ett flygbolag som lockar med att jag kan resa till Barcelona eller Venedig för 7 spänn. Och jag blir lockad, jag vill bli förförd, trots att jag vet att det äventyret bara lägger ytterligare en liten sten i fel vågskål.

Flyget är en jättestor bov i det hela, alla vet det, men vi satsar ändå mer än någonsin på att bygga nya jätteflygplatser och fler plan.

Jag hajar ju förstås att människor vill resa, det är ju döhärligt att komma bort, på semester till värmen och så, men måste Lagerbäck flyga till Syd-Afrika för att kolla VM lottningen, måste SVT skicka ned ett team till Italien för att rapportera om en match som ändå sänds i en betalkanal. Hur många flygresor inom Sverige skulle kunna ersättas av tåg.
Ja ja, jag vet, ni har hört allt det här till leda. Jag vet att jag missionerar, men jag har en tendens att göra det när jag blir upprörd. Eller förbannad.

Jag är bergis på att julhandeln en än gång kommer att slå alla rekord i omsättning, ”klart att farmor skall ha en fyrhjuling och vem kan leva utan en 42 tums platt TV på muggen.”

Så avgörandet får vi kanske vänta på ett tag till. Kanske ända tills den dan då kökschefen på Operakällaren tvingas meddela herrarna vid det runda bordet i det inre rummet, att tyvärr finns det ingen is till punschen.
Den har smält.

jäder 27 nov 07